Torneringen. IIistorisk-romantisk teckning från Gustaf Wasas tid. (Af Octavia Carler). (Forts. fr. föreg. N:o). Denna befallning vågade ingen att sätta sig emot, huru mycket den än misshagade förmyndaren och Sasses slägtingar. IIvad den öfvermodige riddaren Sasse sjelf beträflade, så tviflade han ej ett ögonblick uppå sin seger i torneringen med Gudmund, och han gladde sig redan på förhand på den förödmjukelse han derigenom skulle bereda sin hatade rival. Sedan Gudmund omtalat att konungen yttermera stadfåstat denna sin befallning, för hvilket meddelande Gudmund begärt detta möte af Anna, sade denna med bleknande kinder och darrande läppar: — Det är då sant att vår lefnads lycka skall bero af en slump, af en väl mättad lansstöt, hafven J betänkt att riddaren Sasse har stor öfning i dylika idrotter, han har kastat mången tapper, förut oöfvervunnen kämpe ur sadeln, och tänk om — — Om han öfvervinner äfven mig, ifyllde Gudmund, och såg på Anna med ett till hälften sorgset, till hälften trotsigt leende, tror ni icke, Anna, att kärleken skall fördubbla mina krafter. Dessutom saknar jag icke öfning i torneringar, ty jag har, som ni vet, tre år varit ute hos min morbror, en tysk riddare, och der har jag mycket del