Gotlands läns nya tidning – 25 juli 1861, sida 3

så svag grund, att den ej skulle kunna genomgå ett så ringa prof som att möta er här, helst då Jag vet att ett vigtigt meddelande förestafvat er begäran om detta möte, och annorstädes kunna vi ej få talas vid ostörda. De båda unga satte sig på den grofva väggfasta bänken, och mor Ingrid, som afgudade sitt skötebarn och i följd deraf hennes hjertas kär, höll sig af en instinktmessig finkänslighet längs bort i rummet, der hon småpratade sålunda för sig sjelf: — Herre min fader, hvad de äro vackra båda två; just ett passande par, fast de högmögene icke tycka detsamma, ty herr Gudmund är icke en sprättig riddare kantänka, men han kan skrifva och läsa i bok och föra kungens räkenskaper, derför kallas han också för Gudmund skrifvare. Nu vill dock Annas elake förmyndare tvinga henne att faga den högmodige riddaren Stefan Sasse, liksom högheten vore någonting att stå efter. — Jag mins nog jag, fortfor mor Ingrid och torkade sig i ögonen, den skräckliga dag då den omilde hristian tog lifvet äfven af fröken Annas far, herr Peder Lilja, huru knektarne sade att de stackars höga herrarne, Gud fröjde deras själar! nog skulle velat bortbyta sitt höga namn och sin sköld emot bondens vadmalsjacka och lifhanken, ty det är då visst och sant, att ju högre en står på solbacken, desto fortare blåser en ikull — och om de höga herrarne icke hade stått så nära intill den omilde kungen, så hade han ej sett alla skavankerna på dem. IIerran vare lofvad att