Gotlands läns nya tidning – 18 juli 1861, sida 2

afsvimmad, inbars till kanikbostället för att först der förbindas och sedan föras till Helgeandskyrkans barmhertighetssystrar. De närvarande dominikanerna visade honom derunder stor vördnad, och man skulle knappast hafva trott, att den unge mannen, med de bleka fina dragen, skulle kunna utveckla denna energi och visa en sådan herrskarevana. — S:t Nikolaus, hjelp oss, sade IIolgers kamrat till denne, vet du hvem du velat mörda? — Jo, den stränge konung Magnii Ladulås svåger, och de preusiska svärdsriddarnes stöd, ty denne unge man är hertig Carl Henrik af Holstein, svenska drottningen Sophias broder. Hade jag vetat detta, så skulle jag aldrig lygsnat till dina anslag. Holger korsade sig och förblef blek och skälfvande af olika sinnesrörelser, stående på sin post. Emellertid hade Bothilda inne i kanikbostället återkommit till lif, men icke till full redighet. Omgifven blott af pater Andreas och riddar Carl började hon, under feberyrsel, att omtala hela förloppet med förvexlingen och hennes beslut, att till hvad pris som helst rädda riddar Carls lif. — Om en stund föll hon i sömn, men vaknade derur med full redighet och sans. Carl Henrik lutade sig ner till henne och hviskade: — Tack, du, min skyddande engel, jag vet huru du velat offra ditt lif för att rädda mitt, och du har lyckats. — Jag går nu till ett länge påtänkt korståg mot de Estländska hedningarne, hvarje själ, som jag kan omvända till de rätttrognas lära, räknas dig till salighet.