befriades. Chiavone är besatt af ett betydligt antal upproriske och intendenten i Sora har skiekat trupper till de hotade punkterna. Den nyligen danade corpsen af 800 neapolitanska karabinierer har måst upplösas emedan dess manskap höll med reaktionen; 250 man af dem afväpnades redan derföre att de under nationalfesten tillsammans med folket hotade regeringen med anledning af lifsmedelns dyrhet. Stäthållaren Ponza di San Martino lärer till den allmänna säkerhetens upprätthållande hafva begärt 60 bataljoner reguliera trupper. Engelske lordkansleren lord Campbell har den 24 Juni aflidit och såsom hans efterträdare nämnes sir Richard Bethel. Ett telegramm från Konstantinopel af den 26 Juni så lydande: Den nye sultanen har utfärdat en proklamation, hvari han förklarar att han i hufvudsaken kommer att följa samma utländske politik som hans aflidne broder. I fråga om den inre politiken lofvar han att införa betydande reformer i sitt rike, utan afseende på dess inbyggares olika trosbekännelser; äfven ekonomiska och finansiella reformer utlofvas. De underhandlingar, som pågå mellan konungen af Italien och påfven, uppgifvas vara fotade på det yrkande från den förres sida, att den romerska stolens stater skulle ingå uti den italienska enheten sålunda, att påfven skulle förvalta dem och uppbära inkomsterna deraf, men att påfvens undersåter skulle tillika vara italienska medborgare med alla sådanas pligter och rättigheter, såsom krigstjenstskyldighet, tillträde till alla statsembeten o. s. v. Både påfven och konungen skulle bo i Rom. Detta öfverensstämmer visserligen med de förra uppgifterna om dessa underhandlingar, men om de här nämnda vilkoren äro de som verkligen blifvit framställda, så är det väl nu lika litet som förut sannnolikt, att påfven antager dem. Det säges också, att en europeisk kongress skall, enligt Frankrikes och Italiens önskan, sammanträda för att afgöra den romerska frågan. Ett rykte att påfvens helsa skulle hafva förbättrat sig möter af de utländska tidningarne allmän motsägelse, och läkarne skola hafva förenat sig i den mening, att Pio nono lider af en numera ohjelplig hjertsjukdom. Äfven berättas det, att hans ben skola vara mycket svullna. Underrättelserna från Constantinopel äro tillfredsställande. Den nye sultanen har afskedat sin företrädares mäktige minister Risa Pascha och tyckes vilja med ens göra slut på det oerhörda slöseri, som egt rum inom den turkiska förvaltningen. Sin civillista har han nedsatt från 75 till 12 millioner, men han lärer ega betydliga enskilda egendomar som äro väl förvaltade. Hela det kejserliga harem är utrymt; sultaninnorna, eller de qvinnor som äro mödrar, hafva blifvit förflyttade till den gamla seraljen och de andra fördelas på enskilda högre embetsmäns harem för att efterhand på sultanens anordning bortgiftas. Genom denna reform är säkerligen en stor besparing vunnen. Kan den nye herrskaren med kraft fortgå på den beträdda banan, så torde det turkiska riket kunna lyfta sig ur sitt tillstånd af allmän svaghet och söndring. De värsta svårigheterna torde han möta i muhammedanernes religionshat mot de kristna och deras patriotiska harm öfver de europeiska makternas ständiga inblandning uti rikets inre angelägenheter. (P.-T.).