Gotlands läns nya tidning – 11 juli 1861, sida 2

den. På något listigt sätt lockas den främmande inom den fridlysta omkretsen vid kyrkan, ty såsom främling på orten känner han icke förbudet att nattetid nalkas densamma. När han så öfverträder förbudet, då utöfvar du, såsom nattvaktens höfding, din pligt enligt Wisbys stadgade lag. — Och denna lag säger, att den förmätne, som beträder det förbjudna området, skall döden dö, svarade Holger, med gnistrande ögon, och, fortfor han, jag skall uti min embetsifver, som god hanseat, spetsa honom på stället. Sedan skall stolts Bothilda med godo eller ondo tvingas att äkta mig. — Och slutligen, yttrade den värdige kamraten, skall jag hafva min andel af vinsten. — Du skall hafva fjerdedelen af alla mina egodelar, det är redan sagdt, yttrade Holger tvärt. — Ännu ett ord, sade kamraten, hvad för slags igenkänningstecken bär främlingen, man kunde möjligen taga miste, och, som du vet, kan stundom nåd gå för rätt. — Han bär en lång hvit fjäder i hufvudbonaden, och den skönjes lätt i månskenet. En djup undertryckt suck förnams helt nära, men de båda männen märkte det icke; tysta och med smygande steg aflägsnade de sig. — Heliga Guds moder, de ämna mörda honom, hviskade Bothilda, och hvarje blodsdroppe tycktes flyktad från hennes ansigte; upplys mig, bad hon åter, om ett sätt att rädda hans lift — — — — Det återstod blott 2 timmar till den för riddar Carls ofärd bestämda tiden. Bothilda visste