— Ur Calmar-Posten meddelas följande artikel, hvilken äfven härstädes, i afseende på våra vinkelpredikanter, har sina motstycken: ,Mången har uttalat sin förtrytelse deröfver att, då en ärlig och fattig man, som i sitt anletes svett måste träla för sitt lifsuppehälle, får erlägga rätt dryga och betungande skatter till staten och kommunen, — deremot en hop bedragare och lättingar, som kringstryka i landet och förvärfva sig förmögenhet genom så kallade predikningar, ej erlägga ett öres skatt i och för detta sitt beqväma lefnadsyrke. Att det orätta härutinnan blifvit uppmärksammadt, sinna vi af här nedan meddelade utdrag ur ett taxeringsprotokoll. Vi hoppas att exemplet må vinna efterföljd då en ej ringa bevillningsafgift skulle tillfalla staten. Detta predikande bör vara ofantligt inbringande, ty medelst hotelser om evig fördömelse uppskrämmes en hop enfaldigt folk till försök att köpa sig syndernas förlåtelse genom penningegåfvor dels till missionsverket, dels direkte till den kringresande predikanten, hvilken håller alla dessa gåfvor tillgodo och belönar gifvarena med försäkran derom, att de blifvit väckta och upptagne i de rättroendes förbund. För att bibehållas uti denna ljufva villa, fordras ej annat än att troget infinna sig vid alla läsaresammankomster och att då ånyo genom penningegåfvor visa sin heliga ifver. Ej underligt då, att predikanterna samla förmögenhet; en guitarrspelande herre, vid namn Ahnfeldt, reser kring landet året om och brandskattar de enfaldiga; han åker med egen häst och vagn samt anses hafva blifvit mäkta rik; en här nedan omtalad person, vid namn Hultman, har några år varit bosatt här i trakten och nu lyckats göra en stor del af befolkningen i angränsande socknar halfgalen. Denne man uppbär af hvarje s. k. väckt syndare i ersättning 50 öre pr år, förutom alla frivilliga gåfvor. Han har nu samlat sig en liten förmögenhet och inköpt en hemmansdel i Svartarps socken. Man motser med glädje mannens flyttning från denna trakt. Han har dessutom äfven genom sin penningegirighet förlorat anseende såväl hos de rätt kristna, hvilka af verklig gudsfruktan hyllat sig till läseriet, som äfven hos de skenheliga, hvilka ej kunna tåla att mannen nu, sedan han blifvit rik, börjar hos sina anhängare, i deras tanke oförskämdt nog, yrka på hjertats förädling. — Aberopade protokollsutdrag, som red. förskaffat sig, har följande lydelse: Utdrag af protokollet, fördt vid sammanträdet med Skärstads pastorats taxcringskomitö i sockenstugan den 11 Juni 1861. 85. I socknens mantalslängd för innevarande år finnes, såsom brukare af militixbostället I mantal Krakarp kronogården, antecknad ofärdige mansperson P. A. Hultman. Denne person, som, efter hvad taxeringsledamöterne hade sig bekant, under flere års tid egentligen sysselsatt och fortfarande sysselsätter sig med att för större eller mindro folksamlingar hålla andeliga föredrag, eller så kallade Bibelförklaringar, har, såsom ersättning och uppmuntran derföre, genom frivillige insamlingar af hans åhörare och andra liktänkande i dels denna församling och dels orten häromkring, erhållit och erhåller rätt betydliga bidrag i penningar och varor. — Kommiterade ansågo att bevillning derföre borde honom åläggas, men då verkliga inkomstbeloppet icke af kommitten är kändt, beslöts att Hultman genom kronobetjeningens försorg, borde affordras en skriftlig uppgift å detsamma för sistl. är, hvilken uppgift till Häradsskrifvaren bör aflemnas inom denna månads utgång, för att, efter verkställd författningsenlig debitering, Taxeringsverket till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet åtfölja.