Gotlands läns nya tidning – 27 juni 1861, sida 3

Ett ögonblick i himmelriket. (Saga från Jutland). Det var två unga karlar, som riktigt voro hjertans vänner, och de hade lofrat hvar andra, att hvar de voro, och huru vidt de än voro åtskiljda, så skulle den ene komma till den andres bröllop. Men den ene dog, och många år gingo derefter, innan den andre höll bröllop. Som han nu satt vid bröllopsbordet vid sidan af sin brud, och måltiden nästan var slutad, såg brudgummen sin vän, som var död, komma in i rummet; men ingen af de andre kunde se honom. Brudgummen stod upp, gick vännen till mötes och tog honom med sig utanför. Vännen sade: Jag kommer nu till ditt bröllop, som jag har lofvat. Brudgummen sporde: huru har du det, der du är? Vännen svarade: jag har det så godt, att jag aldrig kan säga det; du kan gerna följa med ett ögonblick och sjelf se. — Ja, sade brudgummen — men nu skall jag straxt dansa med min brud — Det dröjer väl ännu något dermed — sade vännen — 7följ med du. Så följdes de åt till himmelriket. Allt var der så dejligt, att ingen tunga kan utsäga det. Vännen gick till brudgummen och sade: skynda dig nu härifrån, de längta allesammans mycket efter dig. Men han svarade: jag har ju blott varit här ett litet ögonblick. Och vännen kom igen och sade: skynda dig härifrån, de längta allesammans mycket efter dig. Men han svarade igen: