Gotlands läns nya tidning – 20 juni 1861, sida 3

Unsändi). 2 Sångens Makt. (På Sällskapet L. Se. högtidsdag). Du märker, arma själ, hvargång du lyfter vingen, Att du ej mer är fri att rundt om stjerneringen Kringsväfva såsom förr, då du i andars chor Låfsjöng verldsaltets kung, som utt höjden bor. Du ser, att jordiskt stoft dig här i tiden höljer, Som för din skumma blick den högste anden döljer. Du hör ej mer den sång, som ljöd kring skaparns thron — J hören den, blott J, som uti höjden bon. — Men, Psyche! sörj dock ej, att du ej mer får höra De rena sfereljud, som ljödo i ditt öra, Då du ej hade än din vilja skiljt från Gud, Men tog, hvad han dig gaf och lydig var hans bud; Ty sångens ljufva makt finns ju hos oss på jorden, Fastän den numer blott ett återljud är vorden Af himmelens musik, utaf de andars sång, Som ren förlossning fått ifrån materiens tvång. Ack! ljufva, rena säng, då du af mig hörs skalla, Då tyckas bojorna ifrån min ande falla, Och himlen tyckes le, och jordens dystra grus Belyses af ett sken från klara himlaljus; Då ser jag skyarna sig från hvarandra skilja, Jag ser Guds herrlighet och hörer, hur hans vilja Af ljusa andars här fullbordas i den stund, Då kraftens allmaktsord far från den höges mund. Jag tillhör jorden ej, jag då i höjden vistas, Och känslans glömda språk i hjertat åter ristas, Jag får en försmak af de andars herrlighet, Som ej af jordens qval, ej af dess sorger vet. Ack! Sferernas musik intränger till mitt hjerta Och med sin trolldomskraft förtager all min smärta; Ja! Jag får mod och kraft att vandra lifvet ut Med renade begär; och vid min vandrings slut Får jag i andars krets, i ljusets höga salar I dubbelt mått den sång, som här till hjertat talar Förnimma, och i ljus se fader Zebaoth, Omgifven af den här, som ligger kring hans fot. Se! Då fullbordad blir den aning, som jag känner, Ilvargång en sång jag hör af eder, glada vänner; Jag då förkunna skall så ljuft, som vestan dör, Den starka Gudamakt, som sången med sig för.