Gotlands läns nya tidning – 30 maj 1861, sida 2

tor B. .. ., församlingens vördade Kyrkoherde, godhetsfullt lofvat förskaffa mig tillträde, och som icke gällde någon lefvande, utan en redan händangången, hvars ben hvilade i Dela Gardieska grifthvalfvet, beläget under den vackra och på fornlemningar rika Weckholms kyrka. Man hade lofvat mig att der få skåda stoftet af en bland det sextonde seklets en gång täckaste rosor, nämligen den för sin skönhet och sina öden så ryktbara Ebba Brahe — föremålet för sin samtids beundran och afund, föremålet för den store Gustaf Adolts ridderliga kärlek och ömhet. Såsom den ljufvaste af sina ungdomsdrömmar räknade Gustaf alltid den, hvilken för hans själs öga framställde bilden af Ebba Brahe som hans hulda, utkorade brud. Man behöfver också endast med en blick betrakta något af de å lustslotten förvarade originalporträtterna, der konstnärens pensel på duken återgifvit bilden af Ebba Brahe — en bild, tjusande genom skönhet, ädelhet och barnslig oskuld samt det drömmande svärmeri, hvilket talar ur de milda, ljusbruna ögonen och ännu dröjer på den klara, af ljusa lockar omkransade, hvita pannan — man behöfver blott betrakta denna bild för att fatta arten af den unga monarkens ömhet för sin barndoms tjusande leksyster. Askådaren kan icke annat än gilla det konungsliga hjertats val, och med en suck kanske beklagar han omständigheternas och politikens seger ötver känslan, Monarken lät tvinga sig att af politiska skäl välja en gemål — och E. Brahe — att blifva en annans maka!