Gotlands läns nya tidning – 23 maj 1861, sida 3

Till Allmänheten! För någon tid sedan lästes i Länets tidningar den hemska underrättelsen om pistolsmeden Winqvists sjelfmord. Måhända var denna förtviflade gerning till störro delen förorsakad af grubbel öfver ett belaradt timligt obestånd, hvilket, ehuru det troligen om mannen lefvåt och troget arbetat, kunnat afvändas, nu synes oundvikligen hota den efterlefvande enkan, som har trenne minderåriga barn att försörja. En ej obetydlig skuld efter mannen fördrar snar betalning, och enkan har intet att betala med. Om hon ej erhåller understöd af hjelpsamma menniskor, måste det lilla hon eger försäljas och då är hon jemte den öfriga nöden också husvill. Grämelsen öfver mannens olyckliga slut har hittills förlamat hennes arbetsförmåga och de nedslående utsigterna för framtiden äro ej egnade att upplifva den. Dessa enkla, osminkadt framställda, facta, torde vara talande nog, då dertill lägges, att den olyckliga qvinnan gjort sig fördelaktigt känd för ordentlighet, flit och arbetsamhet. Allmänhetens välgörenhet, ganska ofta anlitad, har dock alltid visat sig vara en hjelpare, till hvilken den nödställde ej förgäfves vädjat, och mången, som, med hopp om hjelp endast för stunden, utsträckte den bedjande handen, blef tryggad äfven mot framtidens nöd. Betänkligt kan det visserligen vara, att ofta begagna en utväg till hjelp, som lätt kan missbrukas, om och då en anspråksfull, ofta mera skenbar, än verklig, fattigdom oförsynt gör anspråk på ett bistånd, som med rätta tillkommer isynnerhet den tysta nöd, som, för blyg att visa sig, pressar sin bitterhet och sin plåga inom eget bröst; men det ofvan angifna förhållandet synes höra till de fall, som förtjenar allt deltagande och behjertande. — För dem som godhetsfullt skulle vilja bidraga till lättande af Enkan Winqvistg tryckande ställning, finnas anteckningslistor på stadens begge tryckerier. Redovisning för de inflytande medlen kommer att tacksamt lemnas i tidningarne.