Gotlands läns nya tidning – 16 maj 1861, sida 2

—— —nrr Kyrkorådets medlemmar inkallades, snusade med hvarandra och med prosten, satte sig och stånkade. De begge oeniga inkallades och stodo inför kyrkorådet med surmulna blickar på hvarandra. Prosten steg upp, rätade på sig, härskade och höll ett dundrande tal om äktenskapspligter, späckadt med bibelspråk. Kyrkorådets ledamöter somnade. Det var så hett i rötmånaden. Slutligen frågade han Brita hvad hon hade att anföra mot sin man: — Jo, svarade Brita och knöt näfven åt Jan, han är värre än en hedning mot mig. — Jag? mente Jan, hur kan du säga så? Ha vi icke varit gifta i trettio år, och lefvat som ett par dufvor? — I trettio år? Det är icke tio, ty mesta tiden har du legat på skjuts, din utböling. — Har jag icke arbetat som en träl för husets bästa? — Jo i bränvinspotelln, ja der har du arbetat. Jan satte armarne i sidan, svängde på sig och sade: likasom du icke ville ha en tår med. Så der käftade de en lång stund mot hvarandra; den kloke prosten lät dem hållas, att de skulle få bränna bort sitt mesta krut, innan han åter tog ihop med dem; emellertid stod han framför dem med sin högtidliga uppsyn, och väntade på tillfälle. Slutligen kom Brita fram med hufvudanklagelsen: