Gotlands läns nya tidning – 10 maj 1861, sida 2

ljus om nätterna, ljuset slog troligtvis jag sjelf omkull derföre att jag druckit för mycket, elden kom lös, och kunde icke dämpas i tid, derföre att jag sjelf gömt undan stegarna. Så har följden af alla missgerningar drabbat mig, arme syndare, men nu är jag nöjd, att jag blifvit vaken, jag hör ännu Svens förfärliga ord: domaren är nära! Inom en månad derefter firades ett dundrande dubbelbröllop på Halvars nya gård, neml. mellan Halvar och Anna och mellan Herman och Elfrida. Snart kom laga skiftet i ordning, gubben öfverlät sin gård åt Halvar, som fått Stadigs mark lagd bredvid sin. Efter några år blefvo alla bönderna äfven belåtna med det laga skiftet, då de erforo vinsten deraf genom tillfälle till bättre bruk och derföre bättre grödor. De, som först mest fördömt Halvar som en orostiftande nyhetsmakare, välsignade honom högljuddast som sin välgörare. Hela nejden hade efter några års förlopp ett alldeles nytt utseende. I stället för den fula byns i en grop sammanfösta kojor såg man spridda, nybygda gårdar, rödfärgade, med ljusa tegeltak, omgifna af små trädgårdar. Isynnerhet utmärkte sig de fyra hemman, hvilka tillhörde Halvar; efter tjugo år, då hans planteringar fått tillvexa, lyste hans egor som en oas i öknen. I högsommaren vaggade rågen manshög och hvetet stod tätt med tunga ax på rätlinia åkrar.