Laga skifte. Bysägen från Upland, af Nepomuk. (Forts. från föreg. N:o). Gubben var efter eldsvådan alldeles törändrad; han syntes ha genomgått ett elddop. Gastens ord och hot hade först bräckt högmodsskalet kring hans hjerta och eldsvådan hade knäckt det fullständigt. Han sade uppriktigt med tårar i ögonen: jag har gått som i ett mörker af ondska och trotsat Gud. Jag trodde mig vara den rättfärdigaste menniska, för det Jag icke var skyldig en skilling och aldrig gjort något som jag tyckte vara ondt, emedan jag aldrig brutit mot någon menniskolag Sedan jag i vredesmod slagit den stackars Mats började jag blifva orolig, men sökte att dränka min oro i starka drycker, och så kom gasten, och gjorde mig halfgalen, jag visste ej mera hvad jag gjorde, i mitt hjerta stridde mitt hat mot Halvar med en ny känsla af fasa för allt ondt. Ilatet segrade först då j jag fick höra talas om Hermans arf, jag for genast till Stockholm, för att göra honom till min m: ig. Sedan kom eldsvådan, och då blef jag vaken. Barndomstron har åter fått lif; nu ser jag huru Gud tuktat mig med mina egna synder; mitt våld mot Mats förvandlade sig i samvetsqval och dref Matses broder Sven, (jag har fått veta det i dag), att hemsöka mig jag tog honom först för att vara Matses vålnad, och fruktade hans återkomst; derföre hade jag