hon, lifslefvande, för att förebrå mig att jag brutit mitt löfte i syrönhäcken. Du begriper lätt, att när sanningen kom i dagen, så var återställelsen till det rätta lätt och angenäm. Jag ville ingenting hellre än att återgifva dig åt Halvar och sjelf återvinna min Elfrida. Derföre reste jag genast hit med dem, att nödga gubben göra rättvisa åt oss alla. Hur står nu våra affärer? Efter någon vidare ötverläggning, och sedan Herman och Anna talat med den slagna och med görliga gubben och fått hans bifall skriftligt i laga form, foro de till prosten, instälde den tredje lysningen, bevistade gudstjensten och tackade Gud, som styrt för dem till det bästa. När de kommo hem och ätit middag hade de en sammankomst med gubben, för att uppgöra allt för framtiden. (Forts.). — —