Gotlands läns nya tidning – 2 maj 1861, sida 3

och henne i kyrkan. Han satt nu i så förtroligt samtal med Elfrida, att han icke märkte hvarken Halvars eller Annas ankomst, och dock blef icke Anna det minsta förtörnad på honom, utan gick fram och slog ett lätt slag på hans axel, och sade leende: Nu har jag fått laga skäl att förbjuda tredje lysningen, då du redan är din lagliga fästmö otrogen! Ack, så trefligt att du kom! skrek Herman, jag är den lyckligaste menniska under solen flickorna fria sjelfva till mig, och nu har jag tvänne fästmör; om mitt hjerta icke vore intecknadt långt öfver sitt värde alltifrån barndomen åt Elfrida, så skulle jag komma i svårt val, mellan tvänne så fasligt söta flickor. Men förklara mig huru du kunde våga begära ut lysning på mig, utan mitt tillstånd? frågade Anna leende. Det var fullt lagenligt, en dotter har ingen talan alls, mot sin fader som giftoman. Nej, svara nu allvarsamt, din gyckelmakare hur vågade du gå in på min fars underlig: a förslag Jo, det var helt enkelt, gubben kom upp till mig i Stockholm, och jag frågade straxt efter både dig, Elfrida och Halvar. Då svarade den hedersgubben med den mest trohjertade suck: Elfrida, den engelen, hon är borta för alltid, Halvar och jag äro ovänner, men Anna helsar dig aldrasomhjertligast. Jag frågade om icke Halvar och Anna redan vore gifta; då svarade han: sedan Elfrida