— Såsom ett vackert drag af godt förhållande mellan arbetare och arbetsgifvare, omtalar Stockholms-tidningarne att arbetarne å en metallfabrik, såsom en gärd af aktning och erkänsla, förärat fabrikens egare, Fabrikören Wiklund, en större pokal af silfver med påskrift: ,, Till Wilhelm Wiklund af erkänsamma arbetare d. 6 April 1861. — Svensk Författningssamling N:o 19 innehåller bland annat Kongl. Maj:ts nådiga förordning d. 29 Jan., angående jemkning i gällande föreskrifter om tiden för begående af Ilerrans Nattvard och stadgas deri, att om i någon församling, vid vissa tillfällen och med afseende å särskilda omständigheter, det må anses nödvändigt, att nattvardsgång anställes å annan tid än i sammanhang med den allm. högmesso-gudstjensten, pastor eger att med församlingsboerna derom öfverenskomma. — Följande artikel, insänd till P. T., taga vi oss friheten att här införa: Något om Ryssland, Polen, Finland och Sverige. Kejsar Alexanders menniskoälskande beslut, att befria Rysslands lifegna ifrån slafveriets nesliga bojor tillskyndar honom ett hedrande rum i verldshistoriens annaler. Hans manifest derom andas ädla och den upplysta menniskan i allo värdiga tänkesätt. IIan egnar en rättmätig och förtjent hyllning åt menniskovärdet och mensklighetens behof af andeligt framåtskridande och förädlande upplysning. Dessa hans vackra tänkesätt erhålla ett ytterligare värde genom hans löfte, att tänka på tidsenliga reformer åt det alltför länge betryckta polska folket. Mäåtte detta löfte icke blott vara en politisk fint, att för tillfället uppehålla eller stäfja den revolutionära eld, som genombäfvar detta folk. Men då misstager han sig, ty denna låga är icke mer en yrvakenhetens flamma; den är de alltför länge slumrande nationaliteternas löftesrika morgonräckt. då de likt Italienarne klart inse och fatta, hvad de kunna uträtta och tillvägabringa genom enig kraft och beslutsamhet. Den personliga despotismens tid är förbi ifrån samma stund en nation vaknat till medvetande af sitt menniskovärde, sin kraft och sina rättmiitiga hehof. Detta gäller såväl Polen i sin helhet som Unyern och alla andra förtryckta eller förbisedda nationaliteter. Derifrån är icke ens Finland något undantag; ty Gustaf III:s regeringsform är icke annat än en bemantlad säkerhetsakt för godtycket), endast åberopande de gamla svenska lagarna och författningarna. Detta var Finlands tillstånd då det eröfrades af Ryssland, men hade icke denna oädla eröfring skett, så skulle Finland genom revolutionen 1809 tillvunnit sig samma fria regeringssält och institutioner, hvaraf svenskarne då kommo och ännu äro i åtnjutande. Ått det fordna brödrafolket, som dittills i allt delat ljuft och ledt med Sverige, äfven skulle önskat att njuta samma förmåner, faller sig helt naturligt och var desto mera förtjent, som detta folk icke är bekajadt af oro och obeldtenhet, utan i alla tider visat en osviklig trohet och tillgifvenhet för det regeringssätt och den regent, det tillhört. Men man skulle mycket misskänna dess upplysning om man trodde det sakna anspråk på tidsenliga reformer och sådana fördelar, som andra upplysta nationer redan tillvunnit eller söka tillvinna sig. Den iidelsinnade Alexander II, storfursten af Finland, borde väl icke glömma dessa förhållanden och således hellre förekomma än förekommas af detta stilla och honom älskande folks önskningar och förhoppningar. Ått han i partiella delar tänker på landets förbättringar har uppenbarat sig i flera tidsenliga åtgärder i Finland, och sednast genom beslutet att bilda en stad Mariehamn på land, med alla en fristads vidsträckta privilegier och rättigheter till befrämjande af dess snara uppkomst och till fördel för handel och sjöfart i allmänhet och Finlands i synnerhet. Detta förhållande borde väcka vederbörandes omtanka i Sverige, att återskänka åt Wisby lika beskaffade privilegier och rättigheter; ty Gotland är vida mera lämpligt till en fri hamn för verldshandeln, än det aflägsnare och för sjöfarten otillgängligare Åland, som i intet hänseende kan täfla med Gotland i läge och lämplighet. Wisby kunde derigenom blifva ännu en gång en stad af samma verldsbetydenhet och rikedom, som det varit fordom, men hvaraf nu blott gigantiska ruiner återstå. M-y. ) Som förvandlade hans efterträdare till en blind despot, hvarigenom Finland förlorades och honom sjelf beröfvades thron och rike, så mycket mer varnande, som han, omgär