Article Image
IJVentercitronendpfel, ett annat lemnadit ODCSTAmar. ÖOnaCr sådana förhållanden, och då vi ej funnit denna frukt på någon annan lokal, torde den gotlandska benämningen böra oförändrad bibehallas. Huruvida frukten bibehåller sina goda egenskaper på annan lokal än Gotland, återstår ännu att utröna. Anm. Efter en familje-sägen kunna vi upplysa, att de prisade Stenkyrke-äpplena allraförst 9 vuxit uti n. v. Agrellska trädgården (mellan klosterbrunns-gatan och Schweitzer-eller norra läroverks-gränden, deri Landets största ralnötträd nu ock står) samt kallades då lusthusäpplen, emedan de händelsevis växte vid ett lusthus. Tomten, som nu eges af Fru C. Agrell och förut tillhört, utom andra, Källarmästare Gust. Bernsdorff von Schröder, innehades för längst tillbaka af Rådoch Handelsmannen, vice Borgmästaren Anton Bullmering. Denne sednare, som var af tysk börd, har allraförst infördt det sköna fruktträdet från ut-landet och sedan genom sin måg Prosten i Stenkyrke Nils Joh.-son Lutteman spridt det till Gotlands landtbyggd. — På norra sidan om husporten till samma Agrellska hus stod ock till omkring 1807 vid husväggen ute på sjelfva gatan ett ganska stort och tjockt Mullbärs-träd (Såsom man sagt, det första i Visby). Trädet hade en liten omgärdning för att ej skadas af trafiken på gatan, tvenne hufvudgrenar, bar halffingers-långa stora sköna bär och var så högt att det ej blott räckte upp till fönsterna uti källar-salen i v. Schröders tid, utan jemväl till de små gluggarna på gafveln. — Således är denna trädgårds-tomt vaggan för trenne af Gotlands ädlaste fruktträd. — Ögonsjukdom bland skolungdomen vid Upsala kathedralskola har länge varit omtald, men har nu så gripit omkring sig, att af dess 347 lärjungar har på en dag 294 deraf varit förhindrade att bevista lectionerna. Undervisningen har ock i följd deraf tillsvidare blifvit inställd och lärjungarne har lemnats tillåtelse att under tiden hemresa. Upsala tidn. tillägger i anledning häraf: Anmärkningsvärdt är att bland stadens folkskolas minst 300 lärjungar icke hittills yppats någon så beskaffad ögonsjukdom, hvilket verkligen tyckes antyda, att någon öfveransträngning i lärdomsskolan, sådan undervisningen derstädes numera är, enligt den sednaste skolordningen, koncentrerad till endast förmiddagarna, vållat detta beklagliga förhållande både härstädes och vid andra läroverk. Ty hvarföre skulle icke eljest folkskolans barn deraf angripits allmännare och tidigare än den förras, enär de ega olägenheterna af sämre och kallare skolrum, sämre kläder och skydd emot väderlekens inverkan, dåligare föda jemte de flera öfriga anledningar, som lättare blottställa torftigheten och armodet för sjukdomar och epidemier. ÖU Voeterinär-föreståndaren, professor Kinberg, har till öfverstäthållare-embetet den 15 April inlemnat intyg att vid Kongl. Veterinär-inrättningen hade från den 1 sistl. Mars till den 14 April 50 st. hundkreatur dels dött uti rabies, dels blifvit dödade, samt att en häst störstat, med tecken af samma sjukdom. Sjukdomen har inom hufvudstaden ej ännu upphört. — En med rabies canina behäftad hund har för kort tid sedan varit synlig i Grimstofta by och vid ett par hemman i Tolånga i Skåne, och derstädes bitit 2:ne andra hundar och 2:ne svinkreatur, hvilka alla derefter aflidit under svåra plågor. Ett af svinen hade bitit en qvinna, men ännu har hon ej haft någon olägenhet deraf.

25 april 1861, sida 3

Thumbnail