När hon steg öfver tröskeln stannade hon häpen öfver att se den döde Mats sitta lifslefvande vid ett bord och läsa i en liten bibel. Men den fattiga enkan, som genast förstod orsaken till Annas häpnad sade: det är min svåger, Sven, som kommit hit för att trösta och hjelpa mig. Sven var mycket lik sin broder, men bättre född och väl klädd, så att han vid dagsljus icke för den oskyldiga Anna såg så gastlik ut, som han i nattens skymning synts för gubben Stadig. Hon kom nu ihåg att hon hört talas om Sven, såsom dräng i grannsocknen, hos en bonde som kallades läsare-Jan, och att äfven Sven kallades läsare-Sven. Hon skyggade derföre något för honom och skyndade att uträtta sitt ärende hos Mats enka, i det hon lemnade henne, såsom hon förut ofta gjort, litet penningar. Ehuru hon gjorde det i smyg märkte Sven det och sade: ,Salige äro de barmhertige, ty dem skall vederfaras barmhertighet. Jag vet hvad godt ni gjordt och gör åt min svägerska; för dotterns skull skonar jag fadern ännu, så länge Herren vill. Jag vet ock hvad ni lider, men jag har bedt Herran att hjelpa eder till rätta, och Herren skall höra min bön och frälsa eder ifrån den gudlöses anslag. Men bed sjelf, om ni vill blitva hulpen. Herren allena kan hjelpal Anna, som inkommit djupt nedslagen öfver sin ställning och öfver Halvars och Elfridas, sina bästa