Gotlands läns nya tidning – 25 april 1861, sida 2

bort en stundom alldeles onödig blyghet och räddsla sör att satta i pennan (ty att inöm sig tänka så temligen och prata dugtigt kan något hvar), utan de skola med förenade krafter verka till en hufvudsaklig förändring i hela vårt uppfostringsväsende. Ty felet ligger säkerligen i våra allmänna skolor. Ära åt all lärdom, som der meddelas vår ungdom; men, näst det kristligt sedliga, så måste det folkländska och praktisk dugliga der drifvas såsom främsta hufvudsak, eller isynnerhet kännedomen om Fäderneslandets historia, jord-danad och vårt sköna modersmål; ty det man föga eller blott ytligt känner, det älskar man ej, och det man ej älskar, det vill man ej offra någonting för, hvarken ord eller handling. Men modersmålet får ingalunda blott inläras grammatiskt dödt, utan, såsom numera ofta sker, på ett lefvande sätt, hvarigenom språket inhemtas af lärjungarna medelst kria-skrifning öfver gifna eller slutligen sjelfvalda ämnen, genom deklamationsoch disputations-öfningar samt fria föredrag. Denna nödiga förändring inträder väl snart allmännare, sedan nya lärostolar för Svenska språket nu ändtligen blifvit inrättade vid universiteterna och skolorna; och kanske kan till och med modersmålet slutligen komma att anses af den vigt, att de blifvande lärarne deruti också måste aflägga ordentliga och fullständiga lärdomsprof, och detta fullt ut med lika skäl som uti Engelskan, Grekiskan, m. m. Och då vårt eget tungomål allmännare blifvit studeradt, brukadt och älskadt, skall väl ur detsamma efterhand försvinna allt utländskt slagg af bondfransyska och halftyska, och man skall väl slippa se så mycket klassiskt usel och knagglig Svenska i offentligt tryck och uti våra läroböcker, hvarvid man nu ofta erfar samma känsla som man klefve i ett stenbrott af flinthårda meningar och kantiga språk-stalp. Det är af dessa nya lärare, utrustade med full kunskap i vårt grundspråk, Isländskan, samt Sveriges litteratur, som vi hoppas så mycket för den medborgerliga bildningen; ty härigenom skall det kommande slägtet, ej blott höglärdt i de döda språken, bli hemmastadt äfven uti sitt modersmål, icke mera så bäfva tillbaka för pennans bruk och lifligare deltaga i det fria ordet uti tal och tryck, så att våra unga medborgare till allmän nytta skola kunna bättre bruka vår offentliga yttrande-rätt. Sourdinen (ton-qväsaren), som ännu sitter fästad på instrumentet af vårt ädla modersmål, skall då ändtligen bli borttagen, Landets andliga krafter skola ymnigare ströma in i en värdigare tidningslitteratur, den starka stämman af ett upplyst och sansadt folk skall höras hög och manande och en förnuftig upplysning och en allmännare folklycka skall blifva den säkra följden. Men innan modersmålet vunnit en vederbörlig uppmärksamhet i skolorna och öfningarne deruti från första början blifvit styrda till praktisk användning i tal och skrift, (såsom det sker isynnerhet i Frankrikes läroverk), kan vårt tröga folk, som nog har förråd af goda tankar, blott med räddsla bruka sitt eget språk: till dess blir det såsom nn tyst vid förhandlingarne på våra riksdagar, allahanda möten, sällskaps-föreningar och gillen, pressen, icke understödd af bildningen och erfarenheten, blir föraktad och förfaller, och vi bruka eller missbruka sålunda på ett oförsvarligt vis vår fria offentliga yttrande-rätt, hvilken bör vara Sveriges stolthet och skapa vårt folks lycka.