Gotlands läns nya tidning – 18 april 1861, sida 4

deras, som afbergat edert land, hvilken J dem svikligen beröfvat, ropar, och deras rop, som afbergade, har kommit i Ierran Zebaoths öron! Kära Mats! qved gubben, ,vet du icke att jag upplåtit plats till stuga på mina egor åt din enka, och gifvit henne fyra kappland till potates. Gasten fortfor med hjertkrossande stämma: J rike hafven lefvat i kräslighet på jorden, och haft eder vällust, och uppfödt edra hjertan som på en slagtedag. Kära Mats, säg, hvad vill du att jag skall göra, du skall få 100 r:dr om du släpper mig. J hafven dömt och dödat den rättfärdige, och han hafver eder intet emotståndit. Sedan gasten sagt dessa orden, släppte han gubbens hals, lade händerna i kors öfver bröstet, böjde hufvudet och mumlade sakta för sig sjelf fortsättningen af Jakobs ord: varer tålige, käre bröder, ty Herrans tillkommelse är nära. Se domen är för dörren. Då Stadig kände sig fri och såg gasten helt fredlig, började han ropa häftigt på hjelp. Då grep gasten åter med sin jernhand om hans hals och sade: ,Det är fåfängt att du ropar på menniskor, de höra dig intet, de hata dig allesammans, ty de äro djefvulens redskap. Men jag skall hjelpa dig om du ropar till Herran den allsmäktige, och vill krypa till Frälsarens kors! Vill du det? (Forts.) ————— Wishy J. A. Lindbom. 1861.