Gotlands läns nya tidning – 18 april 1861, sida 4

Minnet deraf var ännu lefvande hos honom; plågad deraf många gånger hade han försökt att dränka det i starka drycker. Niding! hviskade den främmande, skriker du, så stryper jag dig straxt. Gubben var så häpen att han icke kunde skrika. Blott med sagta röst förmådde han fråga: Hvad vill du, kära Mats? Den främmande log hemskt och sade: Jag kallar dig till domen, fördömda syndare! Kära Mats! had gubben, ,släpp mig, skall du straxt få tio riksdaler! Jag släpper dig icke för hela ditt hemman! svarade gasten doft, jag skall föra dig inför domen. Kära Mats, jag gaf dig ju hederlig begrafning, det kostade mig trettio riksdaler, det var ju stjernor på kistan. Tjugo års släp i din tjenst hade Mats och dog af svält, svulto gjorde de sju barnen och hustrun svalt. De svälta ännu. Deras och alla dina tjenares förbannelser hänga vid din själ, och draga dig neder till det rödaste helfvetet, vet du icke att förhålla arbetarens lön är en dödssynd, har du icke hört Guds ord genom Jakob: Nå vil, J rike, gråter och tjuter öfver eder uselhet, som eder öfverkomma skall. Edra rikedomar äro förruttnade; edra kläder äro uppätna af mal. Edert guld och silfver är förrostadt, och deras rost skall vara eder till vittnesbörd, och skall såsom en eld uppäta edert kött. J hafven församlat edra egodelar i de yttersta dagarna. Si, arbetarenas lön,