Gotlands läns nya tidning – 18 april 1861, sida 3

sig annat, än att hennes far försonat sig med Halvar, och ville ha honom till måg. I den glada sinnesstämning var hon ända till följande söndag, då hennes pigor kommo hem ur kyrkan och alla tre på en gång sade henne att presten lyst för henne och notarien Herman Hermansson i Stockholm. Anna trodde dem icke utan påstod att de hört origtigt; gummorna i byn, som kommo att lyckönska henne, bekräftade dock deras ord. Notarien Herman Hermansson var son af den förra komministern i socknen, och känd af alla som en glad gosse. Gubben kom hem först sent på qvällen, men Anna mottog honom orolig, följde honom upp i hans sofkammare och frågade huru han kunnat bafva hjerta att bedraga sin dotter så groft. Gubben svarade: kära barn, jag förstår bättre ditt eget bästa, än du sjelf. Halvar duger icke till man åt dig; han har skuldsatt sig för sin nybyggnad, för honom är det snart slut, och han får gå som tiggare från gård och grund, innan laga skiftet kommer till stånd. I Stockholm träffade jag Herman, och då han talade om huru mycket han tyckte om dig, och önskade att få dig till hustru, gjorde jag upp med honom, han är jurist och kan sköta mina affärer. Men jag förklarar högtidligt, svarade Anna beslutsamt, ,att jag icke vill hafva Herman, utan Halvar. Min far kan befalla mig allt, men icke att säga ja i brudstolen.