Gotlands läns nya tidning – 12 april 1861, sida 3

emot disken. Forssberg, som var endast halfklädd, sprang nu till dörren, för att tillkalla hjelp, då karlen icke ville aflägsna sig. Då fattade Göthe tag uti henne, släpade henne fram till bodkammaredörren, der han med den medförda knifven gaf henne flera hugg i hufvudet och deromkring, så att hon föll afsvimmad ned till golfvet.. Sedan han sålunda satt henno ur stånd att göra allarm, öppnade han penningelådan och började att stoppa på sig hvad penningar deri fanns. Under tiden hade Forssberg qvicknat till och rest upp sig på knä; men då Götbe märkte detta, vaknade hos honom det mordiska beslutet att för alltid göra henne oskadlig. Han ryckte derföre till sig en å disken liggande tvålknif af nära en half alns längd och gaf henne dermed ett långt djupt sår å högra sidan af halsen. Forssberg hade åter dignat ned på golfvet och låg alldeles utsträckt på venstra sidan med halfva kroppen inne uti bodkammaren. Mördaren kom derföre icke åt att skära henne mer än på högra hälften af halsen. Det olyckliga offret drog en djup suck — och lifvet hade för alltid lemnat henne. Asynen af det i blod simmande liket afskräckte icke Göthe från att fortsätta sin plundrig. Han trädde öfver liket in i bodkammaren och öppnade alla gömmor för att få tag uti det dyrbara skrinet. Slutligen fann han det stående under en möbel, drog fram det och tog allt hvad deri af penningar förvarades. Nu bultade det på boddörren. Han sprang derföre dit för att hindra någon från komma in. Utifrån frågade en fruntimmersröst: kommer du inte, Sofie? hvartill han svarade: Åjo, hon kommer straxt. Dessa frågor och svar upprepades flera gånger. Fruntimret aflägsnade sig efter en stund och gick till det åt gården vettande bodkammarefönstret, der hon bultade på, men intet svar erhölls. Ilon gick nu till fönstret åt gatan och fick der se inne i boden en gardist, som vid hennes åsyn rusade ut genom boddörren. Han kom dock icke ut genom porten åt Hornsgatan, hvarföre hon gick fram till hörnet och såg samma karl springa uppåt Repslagaregatan. Hon satte efter honom, ropande etag fast tjufven, hvilket föranledde en skrädderiarbetare, hvars namn vi icke känna, att förfölja honom. Göthe begaf sig in i Schönborgska huset och sprang der fram och tillbaka, alltjemt förföljd, och kom slutligen ut på Göthgatan, der han fasttogs af en plätslagare och öfverlemnades åt närmast varande poliskonstapel. Efter att hafva innevarit å polisvaktkontoret vid Adolf Fredriks torg, der han befanns innehafva 333 r:dr r:mt, fördes han i droska till kasernen å Ladugårdslandet. Polismästaren Ekströmer, som genast efter brottets utförande härom erhöll rapport, begaf sig derföre först till mordstället, och derifrån till regementets kasern, der med Göthe så väl då, som ytterligare i går på morgonen hölls ransakning. Han erkände dervid ffitt och otvunget sitt brott och afgaf en berättelse, hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad här ofvan anförts. Göthe, som är endast 21 är gammal, af lång, mager vext, och varit anställd såsom rekryt vid regementet under 10 månader, har icke visat ringaste ånger öfver den begångna mordgerningen. Han har medgifvit sitt beslut hafva varit, att, i händelse af motstånd, undanrödja detta på hvad sätt som helst och hade derföre också försett sig med vapen. o Hvad beträffar Göthes föregående lefnad, så har den varit ganska ostadig och klandervärd. Vid den ålder, då han ansägs kunna någonting uträtta, sattes han i lära hos en instrumentmakare, der han dock icke qvarstannado länge. Under de sednare åren har han fört ett lättjefullt och bullersamt lif. Mer än en gång har han varit synlig i härvarande poliskammare, såsom tilltalad för slagsmål, fylleri och mera dylikt. För ett par år sedan begicks en djerf stöld af penningar uti ett magasin någorstädes inom broarne. Do i detta mål tilltalade voro trenne och bland dem var Göthe en. Detta var ingalunda den enda gång han gjort sig skyldig till misstanka för oärlighet; men han har endast en gång undergått bestraffning tör snatteri. Den olyckliga Anna Sofia Forssberg, som var 34 är gammal, efterlemnar, bland andra anhöriga, en ålderstigen mor och en syster. Hennes illa sargade lik affördes samma dag på aftonen till Carolinska institutet, för att medicolegaliter undersökas. Det fruntimmer, genom hvars tillkomst mördaren blef röjd, heter Almgren och var bekant med Forssberg. Almgren hade en kort stund förut varit inne hos den mördade, men gått bort till någon i närheten boende person, i afbidan på att Forssberg skulle hinna blifva klädd, hvarefter de gemensamt ämnade sig ut. Utan hennes beslutsamhet att följa efter gardisten, i stillet för att rusa in i boden och undersöka ställningen, skulle mördaren sannolikt tills vidare hafva kommit undan, Polismästaren Ekströmer tillerkände derföre henne, å Öfverståthållare-embetets vägnar, en belöning af 150 r:dr r:mt, åt den Göthe förföljande skrädderi-arbetaren 75 r:dr samt åt plåtslagaren 50 r:dr.