Gotlands läns nya tidning – 5 april 1861, sida 2

CA —c3c— —Qkh;t — Gud välsigne min moder och dig! Derefter fingo histarne springa som på en 2 hå 8 kapplöpning; Halvars hem var honom nu dubbelt kärare än någonsin; hemmets största skatt och 8 prydnad, makan var gifven, och denna maka var på en gång barndomens ljufvaste minne och ungdomens skönaste förhoppning. 3. Under vägen samtalade de trenne unga vännerna ömsom i tårar om sina mödrar, ömsom med glädjestrålande blickar om sin gemensamma barndom med glada anspelningar på en gemensam framtid. Siatligen sade Anna med strålande plick: Jag har vunnit ett dyrt vad af min far. Det gläder mig innerligt, både för min egen skull och eder. Nå, hvad gäller ert Vad? frågade Halvar nyfiken. . Jo, då jag i morse sade åt pappa, att jag skulle följa Elfrida för att möta dig, sade han: det tjenar till ingenting, ty Halvar kommer hem som en stackare, gående eller högst på en skraltig skjutskärra. Gå icke långt, ty vägen tillbaka blir tyugre än vägen bort. Jag svarade: IIalvar kommer bestämdt hem med ett par hästar, ty Elfrida har skrifvit till honom att deras hästar äro så gamla, att de duga icke mera. Då sade pappa: Icke kan den stackarn skaffa sig ett par nya hästar, o han är ju bara herrgårdsdräng. Då slogo vi vad; Jag satte upp hela min sista drällväf om sextio