Gotlands-Qvinnornas tilltänkta fana till våra Studenter i Uppsala. Redan för många år sedan, eller 1845, hade våra unge Studerande landsmän i Uppsala det nöjet att mottaga den kärkomna gåfvan af en vacker landskaps-fana, icke blott skänkt, men broderad och sömmad af vänliga händer, eller af deras Gotländska mödrar, systrar, slägtingar och vänninnor, m. e. o. af de dyrbaraste föremålen för deras kärlek, tacksamhet eller tysta förhoppningar i hembyggden. Och glade och stolte gingo ock våra raske Studenter i Uppsala, sjungande sina bästa sånger, under det svajande minnesmärket från deras Foster-ö, helst det var det första som flög öfver Studentens brusande leder i Lärdoms-staden! Men, mycket har bleknat sedan dess; och Gotlands-fanan på Fyris strand har ock under tiden och genom flitigt bruk alltmer bleknadt bort bland de många nya och granna fanorna, som de andra landskapernas ungdom sedermera höjt derstädes. — Nu äro desse våra kära Studenter, hvilka äro vår orts vänaste hopp, åter i behof af en ny landskaps-fana, ett förnyadt vårdtecken af känslorna i hemmet, ett flygande baner då de kämpa för sanningen och ljuset på vetenskapens fält, eller då de, hvilande sig en stund från de lärda mödorna, slagit igen boken för att arm i arm tåga ut, andas frisk luft och i jublande sånger prisa våra stora folkländska minnen, hembyggdens hågkomster eller vårens fägring och litvets glädje. Derföre, då vi äro säkra på ganska många qvinnors välvilliga tankar i detta afseende, få vi, som ännu lifligt påminna oss Studentens känslor och det glada Uppsalalifvet, härmed nöjet nämna för alla GotlandsQvinnor, och isynnerhet för dem, hvilka såsom hulda mödrar, systrar eller vänninnor nu hafva