den allrastörsta vinsten —, så tro vi oss nu böra uppmana alla Gotlänningar i allmänhet, men isynnerhet våra talrika landt-boar att noga öfverväga denna Landets stora angelägenhet och allmänt inträda i det nya ångbåts-bolaget! Ty just allmogen, som bor långt från de lifligare afsättningsorterna, såsom Wisby, Klinte, Slite, m. m. böra inse, att de medelst ångbåten skola få bättre betaldt för alla sina varor än förr uti hem-trakten. Och skulle affärs-männen på något ställe, t. ex. Slite eller Klinte, af fruktan för konkurensen med Wisby, draga i betänkande att understödja förslaget, må de betänka, att vinsten af den varurörelse som uppkommer på alla ställen norr om den förra och söder om den sednare hamnen, helt visst kommer att öfverträffa den befarade förlusten. Tänken, Lands-män! hvilken ny fördel för oss alla, att så lätt kunna besöka slägtingar och vänner i de mest aflägsna delar af Ön, att göra behagliga lust-resor, ja bröllops-färder mellan Fårön och Stor-södret! Och det gamla ordstäfvet om svårigheten att skicka ,Sändning-kanna mellan Stukks i Bunga och Westergarda i Sundre blir då härefter ett fåfängt tal. — Slutligen yttra vi vår fosterländska förhoppning, att den nya ångbåten snart måtte beslutas, få maskinen i gång och komma att heta — — — hvad för slag? — — — naturligtvis Zhielvar, emedan det var den mannen, om hvilken vår gamla Guta-saga säger: ,Gutland kitti jyrsti madr than sum Ihielvar Jitd. ä. Gotland hitte först den man, som hette Thjelvar.