den nya skarpslytte-vurmen, men af det enkla skäl, att den här sedan länge redan fullt är genomförd till ordnad verksamhet. Men det enda som här i stan gått tillbaka eller rent af nedåt det är — rättvisan, så nemligen att förstå, att hon mistat en af sina vördiga grundfästen, d. v. s. gamla rådstugan, som nu blifvit nedrifven: men äfven detta skall väl snart bereda rum för en blifvande förbättring och ögonfägnad. Och om den hotande nya Bränvins-fabriken härstädes ville rätt länge låta vänta på sig, vore det naturligtvis bäst för gamhället. Men det, som dock allra mest stämt vårt sinne till dessa glada vår-tankar om Gotlands snara utveckling, är — nu allvarsamt taladt — det vackra och välvilliga förslag, som här nyligen utgått till åstadkommande af en regulier ångbåtsfart kring Gotlands kuster. Detta förslag, tycka vi, är både det vackraste och förståndigaste som här på länge framträdt; ty det är ganska väl skrifvet och hållet i en fosterländsk anda, som man dess värre ej alltid finner uti affärs-förbandlingar; och så bör saken det förordar bli af tydlig och stor nytta för Gotland, som väl är den enda provins som ej ännu har någon kustfart. Att man varit nog klok att ställa affären på så låga aktier som 50 R:dr Riksmynt och så billiga inbetalnings-vilkor, det skall ock göra det ganska möjligt att saken kan få deltagare ur alla samfunds-klasser; ty lika gerna som man har en mindre summa utlånad, kan man då ha den insatt i en nyttig rörelse, nemligen om — det förslaget ej vidrört — den blifvande ångbåten blir vederbörligen assurerad. Att den föreslagna ångbåts-förbindelsen kring Landet skall bli ganska nyttig är klart: den skall lifva varu-omsättningen, utjemna priserna, befordra person-trafiken och spara in en mängd forslor och dagsverken, som kunna nyttigare användas. Och annat blefve det väl att ifrån Öns inre delar blott fara ner till närmaste hamn för att der sjelf och med sina varor med ångbåten komma till Wisby, Klinte, Lummelunds-bruk, samt alla andra ställen vid Gotlands kust, än att uttröttas af långa resor på landsvägen och dertill stundom få åkdon och dragare förderfvade af flera mils färder och svårt väglag. Sålunda kunde man med lätthet skeppa från Fårön, Södret och Östergarn sin ull, säd, tjära, slip-sten, m. m. och fjäll-fisk om sommaren, 0. 8. v. till stan eller öfriga hamn-orter. Dock, bör man härvid glömma den gamle Catos sats, att man om möjligt alltid hellre skall resa till lands än sjöss och att en ångbåts-tur kring Gotland ej alltid kan bli en behaglig lustfärd, ty den måste ske mest i öppna sjön; men då får man trösta sig dermed att det är rätt länge sedan den herrn lefde och att man öfverallt ej har långt till skyddande hamnar, dit man snart kan rädda sig från storm och oväder. Blir det ej någon så stor trafik i början eller någon betydlig vinst för delegarne, (hvilket ock helt öppet nämnes i förslaget), så kommer sådant alltid efterhand; och nu bör man blott se derpå, att företaget är ganska möjligt och kan bli mycket nyttig. Derföre, då vi vid Gotlands alla angelägenheter alltid först bruka tänka på vår allmoge, som i allt både har största styrkan att verka något och mesta fördelen at alla framgångar till förkofran, och då Wisby stad med dess få innevånare visserligen kan ha stor nytta af denna föreslagna sak, men landt-folket, som är nära 10 gånger så mångtaligt, dock deraf i längden skall få