dan barnaåren; men hennes föräldrar vilja tvinga henne att gifta sig med en annan. Vårt enda hopp står till vår konung. Man öfversatte Gunnars ord för Carl Johan. Han smålog med detta leende, som gjorde honom så oemotståndlig, och förklarade, att han ville höra föräldrarna. Riksdagsmannen Lars och mor Lenaiframfördes. På fråga hvad de hade emot Gunnar, svarade Lars: Han äger ingenting. Följande ord at konungen tolkades af kammarherren för Elsa: Mitt barn, jag har lofvat dig en brudgäfva. Den bästa du kan få är väl den der rask: gossen du håller af; — jag skänker dig honom. På ert bröllop, hvilket skall firas så fort lysning hunnit uttagas, skall brudgummen erhålla sin egen skuta. Tre veckor sednare sammanvigdes Elsa med sin kungliga brudgåfva. Efter vigseln öfverlemnades åt Gunnar en medalj för berömliga gerningar och en summa, dubbelt så stor som den, hvilken erfordrades för att köpa en skuta. Efter allt detta lemnade Pehr soldatlifvet, återvände till hemmet och blef en duglig bonde, som cke nog kunde prisa konungen och kronprinsen. Gunnar lefde som en galant skeppare. Han sallades allmänt i byn den kungliga brudgåfvan; ch Elsa tackade i sina böner Gud och Konun;en för sin lycka. Slut. — — — —