modiga bergnings-manskap få hederligt betaldt för sina barska mödor, om kommissionärerna måste väl betalas, samt om sjelfva bolagsmännen för all risk, för sina utlagda stora kapitaler och spillda räntor måste för sitt skeppsbergnings-bestyr bereda sig en rundelig förtjenst, som i alla fall ju alltid måste delas på ganska många händer? Derföre, att med illvilliga anfall i offentliga blad försöka nedsvärta en samhällscorps, hela befolkningen i en province och de personer, som trädt i spetsen för dylika bolag, hvilka ofta lyckats rädda icke blott gods utan ock mennisko-lif, det tycka vi icke är hederligt. Vi veta väl, att strandnings-affärer alltid varit betraktade med misstänksamma blickar och osta äro ett moraliskt förderf för kust-boarne och lättsinnige affärsmän för den stora frestelse till slem vinning de innebära: så har det i detta afseende varit alltid och allestädes. Och man bedrar sig fullkomligt om man tror, att skeppsbrutne behandlas skonsammare på andra kuster, vare sig de Ryska, Engelska, Jutska eller Franska, o. s. v. Men hur vill man då ställa det bättre med denna mensklighetens stora angelägenhet, som dock alltid fordrar förut ordnadt och vandt folk samt stora kapitaler, om det ej skall ske genom fri konkurrens och af affärsmän på stället som känna förhållanderna derstädes, eller just såsom der nu tillgår? Kanske komma utlänningarne sjelfve hit för att bevaka sina intressen. De må vara välkomna om ändamålet sålunda bättre kan vinnas och alla stygga misstankar derigenom kunde afvändas från riket och enskilda personer; bara icke tusendetals skeppsbrutne då komme att uppoffras innan de främmande bergnings-männen vunnit nog förtroende för att när det gäller kunna få hjelp af innevånarne, och att Fäderneslandet ej derigenom äfventyrar den politiska nesan att mottaga främmande jury-män och kompromissarier i våra städer och att vid våra hamnar uppvaktas af främmande örlogs-skepp, som här skulle bevaka utländska personers och deras ege Åoms säkerhet. Såsor. vi ofvan sagt, hafve vi, utan alla enskildta afseenden, härmed sökt upplysa om flera förhållanden af strandnings-väsendet på Gotland, för att dermed afvända det offentligen uttalade obilliga omdömet om vår Ö samt, innan slutlig dom fallit, om en af dess allra verksammaste medborgare. — Hafve vi härvid i något tagit miste, hoppas vi att det ingalunda skett i hufvudsaken. — Med sednast ankomna Stockholmspost inhemtas, af 2:ne hvarje dag utfärdade bulletiner öfver H. K. H. Hertiginnans af. Östergöthland helsotillstånd, att H. K. H. befinner sig så väl omständigheterna kunna medgifva; äfven det furstliga barnet mår väl. — Dagen efter H. K. H. Hertiginnans nedkomst, eller den 28 Febr., behagade H. M. Konungen hålla Statsråd och tillkänkagaf dervid, att den nyfödde Kongl. Prinsen kommer att i det heliga dopet erhålla namnen: OSCAR CARL WILHELM, samt föra titeln: Hertig af Westergöthland. Till samtlige Domkapitlen i Riket samt Stocholms stads och Hof-konsistorium kringsändas från Kongl. Eeclesiastik-departementet, jemte Cirkulärskrifvelse, nedanstående formulär till Tacksägelse och Bön, för att med den vid dylika tillfällen öfliga högtidlighet i alla kyrkor och under