jag blef soldat, då jag lofvade det, så akta de mitt ord och hafva ännu ej gift bort flickan. Så hänger det ihop med den saken, Eders Kongl. Höghet! Hvarföre vilja de tvinga henne att gifta sig? frågade prinsen, intresserad af soldatens berättelse. För det hon håller en rask gosse kär, som hette Gunnar och är sjöman; men se han är fattig, och far och mor bry sig endast om penningen. Ännu en stund talade prinsen med soldaten. Han yttrade deltagande för den stackars flickan och att han gerna skulle vilja göra något för hennes lycka. Sedan prinsen aflägsnat sig, funderade Pehr mycket på huru han skulle få Elsa i de kungligas väg. Om aftonen skref han ett bref till presten i församlingen och bad honom laga, att Elsa finge vara med vid någon af de högtidligheter, som skulle blifva af, när de kungliga reste genom Blekinge. Pehr trodde, att prinsen då skulle kunna göra något för hennes lycka.