Den Kungliga brudgåfvan. Af Marie Sophie Schwartz. (Slut fr. föreg. N:o). I början af Carl Johans regering var ett lysande lustläger på Bonarps Hed i Skåne. Befälet öfver trupperna fördes af Kronprinsen. — Den tjugoårige bildsköne fursten kunde berömma sig af att hafva samlat omkring sig den vackraste militäriska styrka, som i mannaminne varit sedd inom Sveriges gränser. Icke underligt då, om hans bröst svällde af glad stolthet och tillfredsställelse, då han såsom befälhafvare skulle uppträda inför sin höge fader. Det storartade lägret erbjöd också en hel serie af förlustelser. Nya fanor utdelades med pomp och ståt åt åtskilliga regimenten. Vid alla dessa tillfällen var det kronprinsen, som å konungens vägnar talade till trupperna, hvilka med enthusiastisk kärlek omfattade svenska folkets älskling, Oscar. Under de dagliga exerciserna, simulakrerna och defileringarna hade kronprinsens uppmärksamhet blifvit fäst vid en lång och ovanlig vacker skåning. Hans uniform klädde honom, han exercerade väl och utgjorde en verklig prydnad för det led, hvaruti han stod. Kronprinsen hade åtskilliga gånger tilltalat och äfven gjort befälet några frågor om honom. Man hade sagt, att skåningen var en rik bondeson, som året förut blifvit soldat. Orsaken till detta