Prat; Mattes är den enda, som har så pass, att han kan göra anspråk på rika Lars dotter. Elsa gjorde ytterligare några invändningar. Lars blef ond, och mor Lena förifrade sig så öfver dotterns vägran, att hon nära nog låtit Elsa på ett ganska uttrycksfullt sätt uppbära sitt missnöje, så framt icke Pehr trädt emellan. För första gången ägde en strid mellan föräldrarna och barnen rum på Nygård. Pehr förklarade tvärt, att de skulle låta Elsa vara, eljest stannade han icke hemma, utan begaf sig ut i verlden. Någon tid förflöt, utan att Mattes kom på tapeten; men mor Lena var mer än lofligt sträng och stygg mot dottern. Oupphörligt fick Elsa höra, att hon var ett vanartigt barn, ovärdigt både Gud och menniskor, och att hennes olydnad skulle göra, att föräldrarna med sorg stego ned i grafven o. s. v. Man började i byn att hviska både ett och annat om Elsa. När hon infann sig på lekstugan, sågo flickorna snedt på henne, och gossarne voro icke mera så ifriga att få dansa med Elsa. En Söndag, då Pehr och hon kommo till lekstugan, helsade byns ungdom knappast på Elsa, och ingen af ungersvennerna brydde sig om att trå dansen med rika Lars dotter. Pehr hade visserligen förut märkt att de varit mindre vänligt stämda mot systern, men icke lagt någon vigt derpå. Nu kunde det icke undgå honom. Han blef så förtörnad deröfver, att han helt simpelt tog Elsa med sig och lemnade dansen.