— Direktör Carl Arfvedson, chef för handelshuset Tottie Arfvedson, afled i hufvudstaden d. 11 sistl. Febr., 87 år och 18 dagar gammal. I sin ungdom hade han varit anställd å drottning Desiderias faders kontor i Marseille. — Från IVartemberg berättas att uti Amtet Heidenheim i dessa dagar elfra barn från byn Ilermaringen, hvilka hade en god halftimmas väg till skolan, i en dalklyfta blifvit öfverraskade af snöyra och samtlige ihjälfrusit. Man fann snart de små liggande i snön, men alla försök att återkalla dem till lifvet blefvo fruktlösa. — Vedbesparande eldning. Civil-ingeniören Alb. Th. Sjöberg i Södertelje och Kiholm har meddelat beskrifning på följande eldningsmethod, hvars användning likväl synes erfordra undersökning om eldstaden tål densamma, Vid eldning i vanliga kakelugnar sker förbränningen vanligtvis allt för hastigt, hvarigenom tegelmassan, som är ett för värmen föga ledande ämne, icke hinner uppvärmas i alla dess delar, utan en stor del värme bortgår genom skorstenen. — Insändaren har genom en längre erfarenhet öfvertygat sig att man efter nedan föreslagna eldningssätt ernå fullt ut samma värme i rummet med tallved som man under vanliga förhållanden erhåller af samma qvantitet björkved, och besparingen blir således lika med skillnaden i priset på dessa vedsorter och möjligen något deröfver. Eldningen verkställes på vanligt vis, endast med den skillnad, att veden ställes så packad som möjligt och, sedan den blifvit påtänd, stängas luckorna fullkomligt, och äfven de derå befintliga små draghålen, hvarefter spjellet tillskjutas så mycket det låter sig göra, utan att rök eller os intränger i rummet genom ugnens fogar eller luckornas; på detta sätt laddad öfverlemnas kakelugnen åt sig sjelf, och om det en gång fattat eld i veden, sker sedan förbränningen långsamt men komplett. — Då dubbla tiden af hvad som eljest fordras förgått, eller då man hör att veden är utbränd, uppdrages spjellet helt och hållet, emedan kol-os eljest uppkommer, luckorna öppnas och man finner nu eldstaden full med stora, väl utbrunna kol, som då uppröras som vanligt och få ligga tills de börjat svartna, hvarefter spjellet skjutes noga. Kakelugnen är då i alla dess delar jemt uppvärmd och hetare än vanligt. Till undvikande af rök och os hålles spjellet hellre litet för mycket än för litet öppnadt; bränningens långsamhet beror hufvudsakligen på, huru mycket luft insläppes genom luckornas fogar; fullkomligt täta duga naturligtvis icke, men sådana förekomma ju nästan aldrig. Det förstås af sig sjelft, att detta eldningssätt äfven är användbart för björkved, hvarvid en mindre qvantitet användes än tillförene. — Nytt slags kanon. Ur ett enskildt bref at den 10 Jan. från en landsman, som vistas i Wien, har AB. mottagit följande meddelande: Inom härvarande militära kretsar väcker en ny uppfinning mycken uppmärksamhet. Den består af en kanon om endast 12 tums längd, som med lätthet bäres af en enda man, som är försedd med en lika lätt transportabel lavett. För några dagar sedan pröfvades den på Theresienfältet i H. M. Kejsarens närvaro och gaf det märkvärdiga resultatet, att den dugde till breschskjutning på 1,700 steg. Uppfinnaren, infanterilöjtnanten von Nugent, har blifvit befordrad till kapiten vid artilleriet och erhållit en belöning af 20,000 floriner.