Gotlands läns nya tidning – 22 februari 1861, sida 3

Det var nu andra midsommaren, sedan Elsa bjöd Gunnar farväl vid korsvägen. — Midsommaren derefter hade han ganska riktigt varit till hembyggden, och då hade han och Elsa uppgjort planer för framtiden. Man hade ju ett helt år på sig, och säkert skulle under denna tid inträffa något, som gynnade deras önskningar. På Nygård var allt sig likt. Visst hade fader Lars haft en motgång, som harmade honom, nämligen att Pehr alldeles icke ville gå in på att gifta sig med en rik bonddotter, som Lars utsett åt sig till sonhustru. Pehr förklarade helt frimodigt, att förr än han tog Greta till hustru, läte han värfva sig till soldat eller ock blef han sjöman. — Det der var hotelser, hvilka alltid gjorde verkan på Lars; ty den stolte odalmannen visste icke något mera förödmjukande än att hans son, den blifvande ägaren af Nygård, skulle stå såsom gemen i ett led; också förföll hela giftermålsförslaget. Elsa var nu snart aderton år och ett föremål för byns giftaskandidaters uppmärksamhet och käraste önskningar. Elsa lyssnade likväl icke till de