Gotlands läns nya tidning – 22 februari 1861, sida 1

WISBY den 22 Februari. (Insändt.) Helsning till Gotländningarne från en döende landsmaninna. Tillegnad Fru Prostinnan Antoinette Klintberg. Jag vet en ö, der strandens vågor sjunga Så mången sång, så skön och underbar, Dess gamla minnen och dess hopp det unga År enda rikedomen som den har. Om tiden sina vreda åskor slunga imot dess barm, orubblig står den qvar; Väl kan den som ett såradt lejon ryta, Men aldrig sina trohetslöften bryta. Der bor ett folk af guldren tro och ära Med redligt sinne, och med hjerta godt — Som aldrig glömde Fädrens höga lära Att verksamt lefva för det rätta blott, Som mot sin konung och sitt land, det kära, Den fosterländska pligten rätt förstått; Lill Eder ifrån Mälarns fagra stränder Mitt hjertas sista helsning nu jag sänder. Ol hafven tack för alla trefna stunder J skänkten den, som ensam gick sin stig, For alla ungdomsleende sekunder, IHvart vänligt ord, hvar blick så innerlig; Allt detta troget finns i minnets lunder — Som eterneller der det göms af mig — För Gotland och för mina landsmän alla, Jag tacksamt vill all lycka nederkalla. Fastän af berg och skog och daler skilda Och af förhållandenas höga skans, Af djupa vågor, brusande och vilda Jag mins Er liksom ej ett afstånd fanns — Och en af Edra döttrar, ack, de milda Med menskovänlighetens ömhetskrans Omflätade så huld mitt plågoläger, I Karin jag från Er en helsning eger. Och Sverges sångarfurste, Han, hvars lyra Melodiskt slår som böljan emot skär, Prins Oscar! O, Din höga skaldeyra Hur fosterländsk, hur genomsvensk den är — Att gamla Gotlands framtid, ack, det dyra, Med huldhet Du i Dina tankar bär Vi sett, ty Du Din egen son oss gifvet; Han nyckeln är till framtidsperspectivet. Vi tacka Dig! Och sen med rörda sinnen Vi söka Henne, Hon, som huld och god Vårt ålderstigna Wisbys helga minnen Betraltade med vördnad och förstod. I tidens dunkel, minneslampor, brinnen! O, morgonsol, gif framgång, hopp och mod — Eugenie, vår älskliga Prinsessa, Ett diademe har fäst på Gotlands hjessa. Och smycket är det minne, som Hon gifrit, Af sällsynt mildhet och af barnasinn, Mång sorgens tår af Henne torkad blifvit Då sjelf i nödens hem hon trädde in. I Gotlands album står det nu inskrifvit Och äfven i ett högre. Dig påminn Som stjerna i de kulna jordelanden Hur Du välsiynas på den Gutska stranden?. O, landsmän, på de klippomgifna stränder Hur gläds jag ej vid hågkomsten af Er — Jag till min död med sammanknäppta händer För Eder frid och Eder sällhet ber — Och sist mitt tacksamma farväl! jag sänder, Och lugnt som vårens sommarsol går ner, Som vågens barn vid Wisby fötter domna, Så skall med böner för Ert väl jag somna. Eugenie. — Kongl. Maj:t har, under den 15 dennes, i nåder utnämnt och förordnat Länsbokhållaren i Gotlands län Lars Theodor Johan Gardell att vara Landskamererare i nämnde län. — Kongl. Maj:t har i nåder beviljat adjunkten vid härvarande högre Elementar-läroverk G. Lindström ett reseunderstöd af 1,200 R:dr R:mt för att i England idka palxontologiska studier. — Un korrespondent från Målilla meddelar i Ekesjötidningen Ivad Nytt följande ohyggliga händelse: Den 3 d:s tilldrog sig en både ovanlig och ryslig händelse. i det att. vid tornet Tranefall