Gotlands läns nya tidning – 15 februari 1861, sida 3

Jag har icke det minsta lust att slåss. Jag bryr mig icke om det der skarpskytteriet.Hör hvad jag säger, min gubbe lilla, du skall göra som jag råder. Blir du skarpskytt, så är det lika godt som löjtnant, ingen skall töras rusa på dig; begriper du icke det? Det kostar lifvet att slå en krigsman. Kära du, så du talar; det skulle hindra min rörelse; icke har jag råd att förlora tiden för deras krigsösningar. Prat; som bara skräddare törs du ju icke g: ut; det hindrar ju din rörelse värre. Gör som jag säger, blif skarpskytt, min gubbe lilla, och jag skall tycka dubbelt så mycket om dig. Jag träffade kusin Brita på torget; hon skröt för mig att hennes man var en ibland de ifrigaste skarpskytterna och att han kanske blir vald till Korpral. Då sade jag, det är icke värdt att du kyckar dig så fasligt för det, ty min man tänker också anmäla sig i dag. Då slog hon mig i näsan med detta: Ah! ingen Skräddare törs taga i värre vapen än nål och sax, allraminst din man, som är en sådan kruka! Då svor jag på att hon skulle få spotta mig i synen, om icke du blef skarpskytt och en af de värsta till; hvad? skulle du icke vilja vara med om att försvara Stockholm, om Ryssarna komma hit oförhappandes? Kanske du skulle tycka om, att Kossakerna komme och toge mig från dig? Frun talade så ifrigt att Skräddaren icke tordes afbryta henne, men när hon slutat, försökte