Gotlands läns nya tidning – 8 februari 1861, sida 2

Genom bullret af en ankommande vagn väcktes jag plötsligt ur mina tankfulla drömmar. Jag gick till fönstret, och genast igenkände jag det lysande ekipaget från Edsbacka. Jag trork, sade R., hastigt uppvaknande, yatt här kommer främmande; men innan jag hann hvarken att svara eller gå ut stod grefven inne i min mans lilla anspråkslösa kammare. ee Grefven var synbart upprörd; röda, våglika flammor kommo och gingo på hans ansigte. Häftigt fattade han min mans hand, i det han sade: , Tack, Herr Pastor — tack ... tillade han med eftertryck. För hvad? — frågade R., seende honom djupt in i ögonen. För ... för .. . Jag stod just nu vid dörren, i begrepp att afligsna mig. Ah nej, blif qvar, Fru Pastorska! IIvad Gud hör, må äfven ni höra. — Jag har en tid umgåtts med en svart tanke — den, att till min förmån begagna mig af en 10-årig, för några månader sedan förfallen skuldsedel, som egaren af densamma, en 80-årig gubbe, försummat att till omskrifning öfversända mig — — min hustru och mina barn ville gå till skrift i dag — — men jag — kunde det icke. Tacka Gud för det! sade med stark tonvigt min man. Pastorns predikan i dag — återtog han — var en lagens hammare, som slog ett kraftigt slag