Gotlands läns nya tidning – 1 februari 1861, sida 4

jag genom en sjukdom hindrad att bevittna. I mänga år sändes mig, på den dag han och jag sammanträffat, någon vacker skänk, på hvilken dag och dato var anbragt. Slutligen upphörde sändningen af gåfvorna; sedermera fick jag genom en händelse veta att B—gs mor var död — och att hon var den anonyma gifverskan. — Han tystnade men återtog: Jag vägar säga att den gången var jag ett redskap i Guds hand att rädda ett menniskolif. För en läkare, menade Cornelia, ,var väl ej det någon ovanlig händelse. 5Jo, åtminstone hvad mig beträffar, försäkrade doktorn; ,jag har aldrig varit någon undergörare; man tvingade mig att blifva läkare, och då någon fara varit för handen har jag oftast tillkallat biträde, men den gången var jag lycklig.t ,Om jag känner min Herr Bror rätt, inföll krigsrådet; ,så fick din pung en och annan påkänning genom connaisansen. An sen ... hvad betyder det? man vräker så ofta ut penningar när det icke behöfs, och då har man inte att klaga öfver dem som komma till nytta. B—g är nu en lycklig make och samiljefader, och om skänkerna upphört, så har ej vår korrespondens afstannat. En gång om året skrifva vi till hvarandra; men nu är jag säker att vår goda Fru R. har något att säga 088. Ja, det har jag, sade hon med en röst så djup och varm, att man hörde det den gick från hennes hjerta. ,,VisserligenX, fortfor hon, ,skulle