Gotlands läns nya tidning – 1 februari 1861, sida 3

lade ord: ,mina fäders jord, — hvarföre får jag ej hvila der! spratt till. Ett utrop undföll mig. Han vaknade och uppslog ett par stora, uttrycksfulla djupblå ögon. God morgon, min tappre landsman, helsade jag honom rörd. Gud i himmelen! är ni — är du svensk!k sade en ungdomlig, fastän nu matt röst. Ja, — jag är läkare — mitt namn är P. — 2 . O fel — . — nu vill jag vårda dig — du har stridt med de tappra vid Ostrolenka? Ja — — P. — P. — han for med handen öfver pannan. ,Jag påminner mig att hafva hört det namnet förr. Hvad heter du — hvarifrån är du? frågade jag. Ifrån Norrland — från Ångermanland. Jag är prestson — min far är död, min mor lefver — det var — ej rätt — — det var måhända synd att jag reste från min mor — Tårar uppstod i hans ögon. Förbindningen gick upp, men jag förband de blödande såren, i det jag sade: i ,Ingen ånger öfver hvad som ej kan hjelpas — med Guds hjelp skall du åter omfamna din mor, som med stolthet då trycker sin tappre son till sitt hjerta. — Om du kan, fortfor jag, — om du har styrka säga något ord mera, så nämn din fars namn. ,Han hette B—g.