Gotlands läns nya tidning – 25 januari 1861, sida 4

Från pappas rum styrde han kosan till salongen; dörren mellan denna och kabinettet stod öppen. Helt tyst satte han sig i en hörnsoffa, lyssnande till de från kabinettet ljudande rösterna. Nå, Mathilde, sade Leonore, du följer väl med pappa, i början af nästa månad, till Köpenhamn ? Ja, om jag får stanna qvar öfver vintern, dels för att roa mig, dels för att utbilda min röst. Det nekar han dig visst icke, menade Leonore. Du och Gunilla gjorde klokt, som ej reste dit förlidet år. Nu han j ert goda igen. Gunilla tiger, inföll Mathilda. Vet du hvarföre, Leonore ? Nej, huru skall jag veta det? svarade hon. För det hon är bättre än både du och jag. Hon vill i stället hafva penningarne, som iobeän skulle kosta, och ämnar gifva dem till den stackars snickarcenkan i Ilelsingborg, som genom sin mans död blifvit utfattig. Min far inträdde i detsamma. Om du, Gunilla, vill följa med mig till Köpenhamn, så skall jag i alla fall lemna det understöd till enkan i Helsingborg, som du för henne påriäknat. ,Ja, då kanske . . . svarade jag. Se här är ett bref till dig Leonore, sade pappa. Hon bröt det. (Forts.)