Gotlands läns nya tidning – 18 januari 1861, sida 4

det första året var en afgjord hackkyckling i min klass. Men på djupet af min själ låg alltid den starka längtan efter föräldrar och syskon, som jag förgäfves sökte att helt och hållet bekämpa. För att döfva de inom mig upproriska rösterna blef jag en rigtig vildbasare; deltog icke allenast uti, men nppfann äfven allehanda upptåg, som dock i det hela voro oskadliga och oskyldiga. Den bild — min moders bild — som jag bar i mitt hjerta, var det palladium som skyddade mig från många förvillelser, till hvilka mina så väl yngre som kldre kamrater stundom gjorde sig skyldiga. Andra hösten inkom till krigsakademien en yngling, något yngre än jag, och son till min mors käraste ungdomsvän. Philip C., måste nu genomgå den för alla nykomna vanliga penitensen att vara en skottafla för de äldre kadetterna. Jag ställde mig nu som ett skyddsvärn framför den stackars gossen, hvilken i utbyte för det lilla stöd, han 1 mig kunde ega, skänkte mig den mest varma, hängifv: rande vänskap. Tiden gick undan och följande vår bereddes jag till min första nattvardsgång. Mina föräldrar hade redan i slutet af Februari rest öfver sundet till Skåne, der de, som jag trodde, skulle hos en slägtinge illbring a ett par månader. Påsken inföll detta år i början af April. Nära halftannat år hade förflutit sedan jag såg mina föräldrar, hvilken tid föreföll mig nära nog lång som ett sekel. Långfredagen skulle j jag tillika med flera andra kadetter begå Herrans hel. Nattvard.