Gotlands läns nya tidning – 18 januari 1861, sida 3

Han tystnade och såg på sin mor med en öm, bedjande blick. Förlåt mig, min mor, om jag vågar bland de många ljusa sidorna uppleta en skuggsida rörande qvinnans uteslutande befattning med gossens uppfostran ? Jag skall försöka, svarade hon med ett mildt småleende. Lika litet som mannen utan biträde af qvinnans lena hand förmår att på ett ändamålsenligt sätt dana sin son, lika nödvändigt är det attfadren, när gossen hunnit öfver de första åren af sin lefnad, sjelf åtager sig ledningen af hans uppfostran. Min far, upptagen af så väl enskilda affärer som kommunala angelägenheter, förlitade sig, hvad vår handledning beträffade, helt och hållet på sin hustru. För Laura — endast till lilla Hedvigs undervisning har hon under de sista tvenne åren i Fru M. egt ett godt biträde — kunde han icke välja en säkrare och bättre lärarinna. Men måhända var hennes ömma, veka behandling icke fullt lika nyttig för gossen, som ensam, uppväxt utan någon annan lekkamrat än sin syster, under den bästa moders ögon, erhållit en anstrykning af blyghet, utaf pjunkighet m. m. Utkommen i verlden bland jemnåriga kamrater, måste jag till följe af dessa små lyten utstå mången het dust. Fåfängt bjuder jag till att skildra den hemsjuka, för hvilken jag under mitt första vistande på Carlberg var ett olyckligt rof. Jag skref till min mor hela arken fulla med utgjutelser öfver de lidanden,