Gotlands läns nya tidning – 11 januari 1861, sida 4

kort derefter stod hans namn bland de stupades antal antecknadt i tidningarne. Hon gjorde ett uppehåll. Det var då, som jag lärde mig känna hvad ångest och förtviflan har att betyda; förut kände jag dem blott till namnen. — Jag anklagade mig som ursprungliga anledningen till hans död; jag insjuknade häftigt i gastrisk feber, och under flera veckors förlopp sväfvade jag mellan lif och död. Slutligen segrade ungdomsstyrkan; man undvek att nämna Konrads namn tills jag sjelf började tala om honom. Det var en klar, vacker Septemberdag, som jag aldrig glömmer. Min goda ömma mor insteg i min kammare, frågande: Kan jag nu, fritt tala med dig om Konrad 2 Ja; tala gerna om honom, jag har ju sjelf börjat ... Tror du ännu att det var du, som genom de dig undfallna orden vållade hans död?Ja, bestämdt, svarade jag med qväfd röst, shade jag sagt: bli qvar! — så hade han ock blifvit qvar. Vi tro oss leda händelserna, men Gud styr både dem och oss, sade mamma med en andelik — henne olik röst. Har du mod, återtog hon efter en stunds tystnad, ,att höra ett glädjens budskap, utan att digna 2. En skakning öfverföll hela min varelse. (Forts.)