Gotlands läns nya tidning – 11 januari 1861, sida 4

om någon annan. På pappas bekostnad genomgick han sin kurs vid krigsakademien, och knappast hade han efter slutad gradpassering ingått vid Södermanlands regemente, förrän Schlesvigholsteinska kriget på fullt allvar utbröt; vi påminna oss alla med hvilken entusiasm Svenskarne först omfattade Danskarnes sak; jag var då endast 17 år, och blef allvarsamt smittad af denna allmänna entusiams. Konrad, så heter min kusin, drömde sofvande och vakande om ,de förtryckta Danskarne och fattades at ett mäktigt begär att deltaga i striden; föräldrarne voro ej böjda derför, men ville dock icke afråda. En dag, som jag satt der borta vid pianot och spelade det herrliga stycket: Lieder ohne Worte, hörde jag någon hastigt öppna dörren till salen; jag igenkände Konrads steg, men fortfor att spela; slutligen steg han öfver tröskeln och ställde sig framför mig. ,Laura, sade han, ,jag lägger mitt öde i din hand, du skall afgöra det. I det jag lät händerna hvila på pianot, svarade jag: ,Bed mig ej derom — jag kan icke — Du skall. ,Omöjligt. Hvad gjorde du i mitt ställe ? Jag — reste — Godt. Jag reser .. . Och han gjorde så. I det bekanta fältslaget vid Dyppel den 5 Juli 1848, der tvenne af våra unga tappra landsmän föllo för fiendtliga vapen, deltog äfven han, och