Gotlands läns nya tidning – 11 januari 1861, sida 3

rade hon. Jag skall ej slarfva bort dem, försäkrade jag. Mamma gaf mig en kyss och den tog jag för ett ja. — Baltzar skulle en dag resa till Stockholm; i all tysthet bad jag honom, att för mina 25 R:dr köpa mig en god guitarr. Ilan gjorde så, och kort derefter inträffade Annas och min tolfte födelsedag, den 30 Mars. Tidigt samma morgon gick jag ner i stugan vid sjöstranden, der hon och hennes mor bo. Jag lade instrumentet i hennes knä. Det är en guitarr, Anna, spela på den, sade jag. Hon tog några ackorder på densamma, och hänförd af dess vackra ljud, utropade hon: Ack, så gudomligt! hvad den är lycklig som rår om den här! Då är du bjeklig Anna, ty det är din, sade jag. O, ni skulle hafva sett henne — jag glömmer det aldrig. Beskrifva detta ögonblick, såsom jag det ville och det i sjelfva verket var, kan icke jag. Hon dignade ned på sina knän och hopknäppte händerna, utbristande: Tack, o min Gud och Fader! och minen och rösten som åtföljde hennes tacksägelse till Gud skulle ni hafva sett och hört; ingen kan föreställa sig huru söt, ja rigtigt rörande hon var. Detvar min lyckligaste stund — jag tror aldrig att jag haft så roligt. Har du ej lust att tömma den der äpplekorgen i ditt förkläde, inföll modren, och gå ned med den till Anna? Åck ja, får jag vara en eller ett par timmar hos henne? Ä Gerna, min flicka lilla!