Gotlands läns nya tidning – 11 januari 1861, sida 2

VV — —— — —2r —k — ,Må vara, sade han, ,om vi än skulle lida genom följderna af en öfverilning, en förhastad, till och med tadelvärd handling — rå vi för att vi icke blifvit gudar? han höjde rösten, och det undföll ej någon att hans sinne för ögonblicket förlorat sin vanliga jemnvigt. Jag vill ej bestämdt säga, att vi rå derför, återtog doktorn; ,men inom oss sjelfva bära vi fröet till lycka eller olycka. Hvad menar Fru M. här. om? och nu vände han sig till henne, som vi under loppet af denna lilla berättelse vilja benämna med hennes dopnamn Cornelia. vlag tror — jag tror — hon hejdade sig och tystnade. Hvad ? inföll löjtnanten. MJag törs icke säga hvad jag tror, sade hon sakta och hennes blickar föllo på lilla Hedvig. Under någon förevändning aflägsnade krigsrådinnan flickan. Nu går det an; inföll denna, ,att Cornelia uttalar sin mening, äfven om det skulle vara en hypotes. Det ser ut ibland, svarade hon, ,som om den fria viljan vore fjettrad af en oemotståndlig makt. Vi dragas, — vi veta icke huru, icke hvarföre — åt en väg, som vi ej vilja gå ... dock är det vi sjelfva som gå den ... Jårarne stodo henne i ögonen och hon tvärtystnade på nytt. Jag förenar mig med den värde ledamoten som nyss talade, inföll Wollrath i en till hälften