artige son fick ett rysligt slut under hans ögon — min Clara uppgår för mina som en morgonsol. — Visst har han tillfogat mig mycket ondt, men j veten ju hvad det står i vår bibel. Med ett ord: den olycklige skref mig till och jag gaf honom riksdalerssedeln. Du ser så misslynt ut, bästa Elisabeth och beder dock dag ut och dag in: Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåte dem, oss skyldige äro alltså .... Milding gick. I andra våningen af huset bodde en president. Julia var hans enda dotter; hos henne lät Nilding anmäla sig. Fastän han bodde i samma hus, kände fröken honom icke. Hon frågade Lisette, hvad den främmande mannen kunde vilja så bittida på morgonen. Jungfrun svarade: Förmodligen en bön om rekommendation, eller kanske han hört talas om mitt förestående giftermål och kommer för att erbjuda sin dotter i mitt ställe till kammarjungfru. Jag vet intet att säga på hennes räkning; det är ett beskedligt, fromt och utfattigt folk, som genom sjukdomar och hvarjehanda orsaker kommit på obestånd. Julia sökte efter sin sypuns, deri hon sedan gårdagens utfart lemnat sin byrånyckel. Hon ville på förhand, i händelse af behof, hafva några riksdaler tillhands. Men sypungen var borta, till frökens stora häpenhet, ty den dyrbara diamantringen, hon fått af sin fästman, hade hon sedan dansen i går deri förvarat. Jag visar bort den gamle mannen, invände Lisette, och vi skola söka öfverallt; den kan ej vara försvunnen.