— Den sorgliga och plötsliga underrättelsen (hvilken blef oss så sent meddelad med sista posten) att Hennes Kongliga Majestät Enkedrottning DHESIDERIA den 17 dennes aftidit på Stockholms slott väcker de förenade rikenas alla innevånare till innerligt deltagande för den djupa sorgen och saknaden inom Konungahuset samt till de allvarligaste betraktelser. H. M. Enkedrottning Desideria var neml. för Sveriges folk dyrbar ej blott genom sina höga dygder, utan äfven för de ovanligaste och lyckligaste öden. Född i Södern, skulle Hon ur den enskildta familje-kretsen genom den ädla makten af behag, älskvärdhet och hjertats guld upphöjas på Nordens Kunga-thron! Årofull och glänsande var Hennes lefnad såsom hjelte-konungen Carl Johans maka, lycklig Hennes lott att hafva födt den fridsälle Konung Oscar och oförgätlig Hennes lycka att vara Stam-moder åt vårt älskade Konungahus. Men Hennes ädla och fridsamma sinnes-art gjorde den nu Aflidne fullt värdig dessa höga öden; ty Hon var alltid en fridens engel inom kunga-borgen och en outtröttlig beskyddarinna för tusende fattiga och betryckta medmenniskor, städse genom en medfödd själens godhet verkande såsom en sannskyldig Landets Moder. Derföre, i hela sin lefnad god och fridsam, vardt ock Hennes död, efter inträdet i det 80:de året, lätt och fridfull. De talrika sorgedrägterna i land och stad visa hur lifligt allt folket vördade Drottning Desideria, hvilken ingen på en thron öfverträffat i menniskokärlek och godhet. i Äfven till detta samhälle hann Hennes modersblick, då Hon neml. under många år bidragit till vår flick-skola, som bär Hennes namn. Nordens hela folk och tusende hugsvalade och mättade menniskor välsigna Hennes stoft, der det hvile i frid och ära! — Ur C. W. Hoerlit?s gåfva till en Skola på Klintehamn. Sedan vi nu vunnit närmare underrättelse om ofvannämnde stora donation af 2,500 R:dr till ett så vackert och samhällsuppfostrande ändamål, kunna vi icke underlåta att ytterligare fästa allmänhetens uppmärksamhet på denna sak, som minsann ingalunda sker hvar dag ibland oss, och dertill lyckönska det trefna samhälle, hvilket deraf skall vinna så stora fördelar. Sedan, Donnerska tiden på Klinte, alltid minnesrik af stor verksamhet och många uppoffringar för det allmänna, har man der ej fägnats af någon så hedersam gåfva. Hr H:s medborgerliga handling, hvarigenom han för alltid har fästat sitt namn i tacksamma sinnen, är neml. ej blott högst prisvärd derigenom att han sålunda genom frukten af sin verksamhet på stället fyllt ett behof, utan ock derigenom att han hos andra lyckligt lottade personer lifvat hågen till allmänna uppoffringar. En så vacker handling skall märkligen befordra utvecklingen af hela det samfund, der en anda lefver, som är så verksam för det allmänna; ty alla önska en sådan ort all möjlig framgång, och en vaksam styrelse lärer ej heller underlåta att på allt sätt befordra dess utveckling och lycka. — Sondags-friden. Att vårt samhälle väl är det fridsammaste som kan önskas, är en känd sak, som utgör en stor lycka, ty sällan och alldrig hörer man här af några begångna våldsamheter, tjufverier eller ens svårare okynnen; hvilket må tillskrifvas kanske på en gång invånarnes fredliga lynne och en ständig uppmärksamhet hos po