2 — Nyårs-önskan. Åter faller ned i evighetens haf, ett hvarf af tiden, som nu snart har fyllt sitt mått, och ar 1860 har om några dagar fullbordat loppet. Till hvilka tankar, till hvilka hjertats tacksägelser och tysta förhoppningar uppkallar icke alltid hos den tänkande menniskan gränse-punkten mellan tvenne tidskisten: IIvad har icke skett, hvad kunde icke hafva skett och hvad kan icke hända! IIvarje år, en ny Guds nådetid och en ofantlig rymd för händelser, är oss alltid märkligt och tänkvärdt. Och det snart förflutna har visserligen varit i högsta måtto ödes-digert; och detta både i afseende på de enskildtes ställning och mensklighetens stora angelägenheter. Verlden har derunder varit skakad af stora tilldragelser, nya tankar om utveckling och oberoende hafva upprört folken, ofantliga strider hafva dänat genom staterna och de åldrigaste grundfästen för den gamla makten hafva antingen redan ramlat eller luta till fall, och flerstädes har folkviljan, ledd af snillets blixt och uppburen af fosterland-räddande armar vunnit den första svåraste hälften af seger: glimtar af vardande frihet genomkorsa händelsernas rymder och ett aflägset hopp derom gläder de kämpande folken under det de hvila, men blott på sina blodiga vapen, dem man ingalunda får lägga från sig med det gamla året; ty till hvilken förfärlig kamp de kansko skola brukas under det kommande, vet blott Den, som genom tusen strider dock slutligen läter det rätta och goda segra. Emellertid bäfva jordens folk i ängslan för det som komma skall. Men under denna Europas långa pröfvande års-kamp huru lugnt och fritt från olycks-hot har icke vårt Svenska fosterland varit! Stora skiften hafva visserligen härunder ock timat inom vårt Land: ett vigtigt riksmöte har slutats, hvarunder Konungen mottagit sin krona, ärfd af fridsälle förfäder, våra lagar märkligen förbättrats, vår frihet och rätt blifvit alltmer grundad och hela vårt samhälles utveckling allt lyckligare befordrad; men allt har skett i vanligt lugn och under de tryggaste förhoppningar för framtiden; ty Herren har låtit sitt Ord klart lysa ibland oss, Han har välsignat riks-styrelsen, gifvit fridsam och lycklig sammanlefnad, så att alla saker uti enighet, sämja och kärlek blifvit utförda, gifvit oss en tjenlig väderlek samt afvändt krig, hunger och dyr tid. — Och särskildt hvad vår fäderne-ort, Gotland, angår, hafva vi under det snart tilländalupna året fått glädja oss åt den frid och stilla förkofran samt alla de stora fördelar som i allmänhet kommit Fäderneslandet till del. Ja, Gud har under årets lopp nådeligen varit med oss alla, konung och folk; hvilket är värdt, mer än värdt, våra hjertans varmaste tacksägelser! En af de stora fördelar som Sverige länge haft, är vår dyrbara, offentliga yttrande-rätt, hvilken de som skulle mest veta visserligen hittills alltför litet understödt till sanningens och allmänna förnuftets spridande. Jemte det vi härmed hembära våra Läsare en liflig tacksamhet för det stigande förtroende, som visats oss under vär korta publisistiska tillvaro, försäkra vi, att det skall blifva vårt ifrigaste bemödande att i någon mån vara nyttige inom vår ort, dels derigenom att vi, så vidt man kan begära det af en liten landsortstidning, ej skola underlåta att anföra det hufvudsakliga af de stora utrikes händelserna, dels isynnerhet att närmare följa de vigtigaste tilldragelserna inom Fäderneslandet, samt först och sist meddela sådant som kan bidraga till kännedom af Gotlands egna förhållanden, i närvarande och förra tider. Att här på alt sätt medverka till utbildandet af en förnuftig, fosterländsk och för vårt samhälle verksam medborgar-anda inom Fäderne-Ön skall blifva vårt oaflatliga sträfvande. Skulle vi på banan öfver de publisistiska hedarne hitta någon späd ros eller blygsam minnesblomma, skola vi ej underlåta att erbjuda den åt den benägna allmänheten. Och härmed få vi, under de varmaste förhoppningar af framtida lycka för Fädernesland och Foster-ö, innesluta oss uti all öfverseende godhet af våra gunstbenägna Läsare (till hvilka vi hoppas få räkna rätt mycket godt folk inom gamla