Gotlands läns nya tidning – 30 november 1860, sida 4

nålen. Och här äro två andra, som hafva en ring om lifvet; dessa äro bra att i allmänhet hjelpa till vid arbetet, likaså dessa två späda, som komma sist: deras goda vilja skall du ock snart lära känna. Alla tio äro, som jag säger, rigtiga små underverk att kunna ordna, skapa, styra och ställa. De äro små, men naggande goda. De räcka till för allt. På gubbens vink satte sig de små tjensteandarna ögonblickligen i rörelse. Der blef eld i spiseln, der blef surr i dubbelspinnrocken, ett dån i väfstolen, ett lif på sybordet. Stugan uppstädades, och de sågo sig otåligt omkring för att få något reelare att göra. Och dem får jag behålla? frågade Lisen utom sig at förvåning. Dem får du till arf och eget, smålog Ilobergsgubben. Dock, det är sannt. Om du har dem hos dig och förer dem med dig, så skall du lätt kunna bli misstänkt för trolleri. Derföre skall jag gömma dem hos dig, fortfor gubben med en hemlighetsfull blinkning. ,Gömma dem? — inföll Lisa. ,Ja visst. Jag skall befalla dem att göra sig ännu mindre, och att gömma sig någorstädes, till exempel i dina fingrar. Se så, trotjenare: Tummetott, Slickepott, Långestång, Hjertehand, Lille Per Roligman! Enhvar af er, med broder sin, krype in och bosätte sig i hennes tio fingrar! Marschly De tio tjensteandarna lydde och försvunno.